- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
23

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jolin claudius’ Äventyr

17

Van vid alla önskningars prompta uppfyllande, var
det egentligen en sorts harm, jag kände, över att ha
blivit dåligt och slarvigt betjänad. Men till den grad
ändamålslös hade min tillvaro hittills varit, att bara
detta spörsmål, vem som tagit ut patronerna, var nog
för att åtminstone för tillfället, driva
självmordstankarna på flykten. Och då till dessa känslor fogade
sig en plötslig och häftig frossa, började jag fundera
på raka motsatsen till vad jag en timme tidigare velat.
— Hur skulle jag komma levande undan denna natt?

Jag lyssnade.

Icke ett ljud hördes utom det svaga, eviga sus, som
kan gälla som naturens andhämtning och liknar sången
i telegraftrådar eller bruset i konkylier. Jag hade väntat
att möjligen få höra en lokomotiwissling eller
hjul-rullandet över skenor och syllar, ekot från cylindrarna,
men allt var tyst. Icke ens en nattfågel skrek. Porlade
icke en bergbäck strax bredvid mig, jag tyckte jag
hörde ett jämnt klapprande? — Nej, det var mitt
eget hjärtas — mitt trötta hjärtas — livskraftiga slag.

— Vem hade tagit ut patronerna?

Revolvern var köpt redan på våren i Berlin. Sedan
dess hade jag fört den med mig i min kappsäck,
för det mesta oladdad. Men i mörka stunder fyllde
jag kammaren med de sex små avlånga projektilerna
och avvaktade en läglig stund. Sedan tömde jag den,
då något gjorde att beslutet uppsköts. Men nu, nu
i morse hade jag laddat för sista gången... Ja, jag var
alldeles säker därpå, jag mindes hotellrummet i den
lilla staden, det var just innan jag ringde på räkningen.
Så kom uppassaren hastigare än jag trott — jag hade
endast hunnit kasta vapnet mellan skjortonia i min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free