- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
31

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jolin claudius’ Äventyr

17

var som sagt ögonblickskort, och i ett nu var allt
mörker. Han hade med foten sparkat lyktan ur handen
på sin medhjälpare, ropat en befallning, som jag icke
förstod, varpå båda hade med akrobatisk färdighet
kastat sig till höger — det vill säga rakt över det
buskage, i vilket jag satt fängslad. Jag hörda grenar
brista och stenar rulla, själv lyftes jag av underjordiska
rötter och skakades hit och dit, ett regn av dyig mossa
och inull föll över mig och till sist hörde jag ett par
dunsljud, som om männen släppt sig ned från en
betydlig höjd. Så klapprade springande sulor och
klackar mot en bro, och det ihåliga ljudet dog bort och
förstummades hastigt.

Jag var nära att förlora medvetandet. Men något
höll det svinnande ljuset inom mig vid liv — och detta
något var vissheten om att mina ben befriats ur den
fångstock, i vilken de suttit inklämda. Vid de hemska
främlingarnas brådstörtade flykt, hade de givit busken
sådana kraftiga ryckningar, att jag lossats ur fällan.
De hade naturligtvis ingen aning om mitt läge.

Men ännu kunde jag icke resa mig upp. Det var
med knapp nöd jag lyckades böja knäna. Men jag
var fri, fri! Jag kände försiktigt på de känslolösa
lemmarna. Så började jag gnida dem, så gott mina
försvagade krafter tilläto, för att få blodcirkulationen
i gång. Och till slut kände jag ett myllrande av smiå!
prickningar som av tusentals nålstyng, från fötterna
uppåt låren. Jag rätade långsamt benen och drog
åter ihop dem, då och då försiktigt prövande om de
voro dugliga att stödja på. Jag tror, att nästan en
timme förflöt på detta sätt, men gymnastiken höll
mig varm, och köldrysningarna hade upphört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free