Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äventyret börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 93
sainma slag. Jag kastade en blick i skåptrymån och
såg frågande på Boy.
Men mulatten stod stel med vidgade ögon. Han
stirrade mot väggen.
— Vad är det, Boy? viskade jag.
— Tyst, tyst... viskade han tillbaka.
Trollslottet hade, det måste jag bekänna, också
sina enerverande poänger alltemellanåt: när man minst
väntade det, återfördes man till verkligheten, eller
rättare sagt det obegripligas verklighet, genom att
•plötsligt känna sig som utspionerad och ertappad
brottsling. Och då jag nu såg på ett bord den
åttkantiga flaskan, var det icke utan, att jag dömde mig
som tjuv. Men Boy viskade:
— Någon gick på taket.
— På taket?
— Ja, här är en takterrass. Men det gör ingenting,
alla luckor, alla, alla, äro stängda inifrån. För alla
fönstren, och alla, alla gardiner äro dessutom för.
Han skrattade.
— Här kan väl ändå inte komma upp tjuvar, sade
jag menlöst.
— Tjuvar?
— Boy liksom log invärtes.
— Nej, sade han, men pappa Fritz ville nog gärna
in här. Men det kommer han aldrig. Nej, aldrig...
— à, sade jag försöksvis, gamlingen i grå kavaj och
med vitt skägg?
Boy nickade ivrigt, men han teg. Och då han gick till
dörren, öppnade och stod i giv akt, hade jag intet
annat att göra än promenera in till middagen. —
Först satte jag emellertid in flaskan i spegelskåpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
