Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Äventyret fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u8
" henning berger
att aldrig skall minsta obehag störa er, intet hända er,
inga oangenäma följder drabba — om ni blott blir
här ännu ett hundratal timmar. Herregud, kan ni
verkligen neka, då jag tigger? Vad skall jag lova er —
bestäm själv. Ah, jag vet! Tänk på, monsieur Claudius,
att ni blir gäst under samma tak som — Nina! Nåå,
är icke heller i det något lockande?
Hon flög på mig som en vildkatt, slog armarna om
min hals och hängde sig med uppdragna knän och
hela sin tyngd (den var ej stor!) vid min kropp. —
Jag hade så när fallit omkull.
— Säg ja, säg ja, viskade hon.
Det behöver ej sägas att jag blev förskräckt. Jag
har redan framhållit min ringa erfarenhet av kvinnor.
Och hur besynnerliga än sederna måtte kunna antagas
vara i detta trollslott, så var det väl föga troligt, att
tjänstfolket skulle menas välkommet i en scen som
denna. Jag försökte lösgöra hennes armar, men hon
knöt dem fastare, skar tänder, så de gnisslade, välvde
ögonen, så att endast vitan syntes, och upprepade
lidelsefullt:
— Säg ja, säg ja!
Jag blev både rädd och yr. Hennes parfymer,
andedräkt och blod liksom brände genom’kläderna min hud.
— Ja, ja! ropade jag.
Hon föll ihop som en trasdocka, och halvt i skratt
halvt i gråt räckte hon mig en liten skälvande hand:
— O, tack, tack...
Så torkade hon ögon och panna, drog fingrarna
genom det rågblonda håret och såg sig omkring som
efter uppvaknandet ur en hysterisk attack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
