Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Staden Gental
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u8
" henning berger
och då tappande ett kolstycke och stundom stötande
mot en sten, som gav vår kolgård en underjordisk
törn. Vid ett av dessa tillfällen måste jag resa mig på
armbågen och gripa fatt i en kätting, som hängde
från en spak, instucken till sidstötta, och observerade
då en högrest man i svart och vit getskinnspäls nere
på vägen. Han stod och talade med en bonde, som
bar en säck på ryggen och hade två långhåriga och
smutsiga hundar i koppel.
Jag kände en invärtes krampryckning. Det var min
vän korpmustaschen.
Min vänstra hand var ledig. Hastigt strök jag den
över de öppna kolkorgarna och smetade stybben härs
och tvärs i ansiktet. Vi körde makligt förbi, utan
att de samtalande ens lyfte huvudet.
Skulle jag utfråga ynglingen om tullförhållandena?
Risken var ej stor.
— Skall kolena tullbehandlas?
Han förstod ej.
Jag förklarade.
— Jaså, sade han, loppbitas? Näej, de gör vi själv!
Gränslopporna får hälften.
Nu var det jag som inte förstod, men ansåg
Jdo-kast att låtsas begripa. Jag fortsatte:
— Vad var det för en som stod med hundarna
därborta?
— Det var en gränsloppa från Langen. Och
hundarna va gränshundar.
Jag antog i min enfald, att med gränshundar
menades bevakningsdjur, ett slags polishundar.
Nu passerade vi en blå och röd gränspåle. En bit
ifrån denna syntes en tom skyllerkur, också den målad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
