Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägbanan framlockade en melodisk, träaktig
ton, medan då och då en sabel snabbt glänste
till, träffad av någon av eftermiddagssolens
sneda strålar, utsändande ett ljusknippe
liksom från en strålkastare.
En trofast själ, pappa Allegri, tänkte
Conrad. Oskyldig som ett barn. Det var då också
ett infernaliskt påhitt att sammanfläta
honom och fadern utan den avlägsnaste aning
om, hur illa det var ställt dem emellan!
Vilken omöjlig situation! Han bemödade sig nu
efteråt att finna den komisk, men djupt, i hans
inre kände han sig rörd. Att en lång stund
hava stått fredligt bredvid fadern utan att
hava lidit något obehag från honom,
ömsesidigt bistående varandra, urskuldande
varandra och skyddande varandra inför
främlingar — en oerhörd tilldragelse. Visserligen
hade det ju blott skett med nödtvång, utåt,
för folkets skull. Men icke desto mindre grep
det honom. Han skulle nästan kunnat hålla
fadern kär därför. Och hur litet, hur litet
skulle det behövas för att han också
verkligen skulle göra detta! Ett någorlunda vänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
