- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
212

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sked. Och till pä köpet’ genast. Vill du eller
vill du icke?

Ett bifallsmummel från mängden
understödde hans fordran, så att den gamle såg sig
ställd gent emot en enhällig, allmän opinion.
Han slungade en giftig blicki mot folket, drog
knorrande upp de blåröda läpparna, spottade
flera gånger och drog sig därpå utan något
svar in i det inre av* rummet.

Då fick den vansinniga lidelsen makt
över den unges förstånd. — Nå väl, slungade
han ut efter fadern, så går jag bort från
hemmet, och ingen får se mig vidare. Och
ögonblickligen, så att jag icke skall behöva stanna
en timme till i detta orättvisa, kärlekslösa hus.

Ett starkt tumult följde pä detta
tillkännagivande. Några sökte blidka honom, andra
gingo in i huset för att övertala fadern. Anna,
som lockats dit av det hotande uppträdet, föll
gråtande brodern om halsen. — Conrad,
bön-föll hon.

Han slet sig lös. — Lev väl, far, ropade
han med dånande stämma. Du återser mig
aldrig. Hälsa mor från mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free