- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
254

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kropp. Ock böjande sig bakåt ropade ban
otåligt: — Sluta upp med musiken! — Sluta
med musiken! ljöd ett mångstämmigt eko.

— Varför sluta? klagade Conrad sakta.
Varför är bär så mycket folk? — Varför stirra
alla på mig? — Vad är det egentligen man vill
mig? Doktorn skall bort, han gör mig illa.
Anna, kom, låt oss tillsammans gå in i huset,
jag vill vara ensam.

Knappt hade han sagt detta, förrän ban
blev askgrå och sjönk ned ur doktorns händer,
liksom veden i en brasa, först på knä och
sedan raklång till marken.

Anna kastade sig över honom, oupphörligt
ropande hans namn, i de mest smältande
tonfall, flöjtlika, jollrande, kuttrande, upp och
ned genom alla strupens tonlägen och’ ur
hjärtats alla kamrar.

Andäktigt förstummades folket inför denna
hemska välkomstsång.

Doktorn föll emellertid på knä, ryckte sitt
bestick ur fickan och lade det bredvid sig på
marken, undersökte därpå noggrant pulsen,
först vid handleden, sedan, efter att hava fört

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free