- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
267

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det, som skulle den översvallande
smärtan trycka henne till jorden, på den
invigda fläck, där de för knappt en timme
sedan tillsammans rest ett förbundsträd, prytt
med glada vimplar och flaggor. Med hundra
starka armar drog naturen henne ned, för att
hon här på detta heliga ställe måtte få gråta
ut sin smärta, ödmjukt, längtande och
innerligt. Men stoltheten höll henne uppe och
trotsigheten drev henne därifrån. Hon dolde
ansiktet i armen och grät.

— Och just i ett sådant ögonblick, snyftade
hon, då man tänker — då man tror —
då lyckan —

Sedan dök hon in i skymningen utmed
vinberget med fasta, hastiga steg, fyllande
aftonen med sin veklagans djupa, klangrika
välljud. Men snart övergick smärtan i vrede.

— Varför kommer man då, knotade hön,
och söker upp mig och ber och besvär mig
att vara tillmötesgående? Jag var ju i goda
händer i kurbadet. Där hedrar man och vet
att uppskatta mig. Ja, om jag ville, om jag
endast gåve det minsta tecken! — »Intrig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free