Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
65
minner mig, att jag, livligt itänd för de
religionsfrihetsdiskussioner, som är 1890 förekommo i Uppsala,
förvånade mig åt det något skeptiska leende,
varmed han åhörde mina diatriber. Vid ett sådant
tillfälle berättade han för mig, att Georg Brandes en
gång frågat honom, vad han sysslade med. >En dikt
om den heliga familjen», blev svaret »Då skall jag
berätta något», sade Brandes. »Jag kände en gång
t
en ung man, som skrev så mycket om den heliga
familjen, att han till slut blev galen och trodde, att
han umgicks med den. Frun är söt och behaglig,
sade han, mannen är det ingenting med, men sonen,
den står jag inte ut med, han går bara omkring och
säger jag och jag.» »Brandes drev med mig», skrattade
Levertin, »och hittade på allt det där till min
upp-byggelse. Men jag skulle kanske», fortsatte Levertin,
»kunna skriva något, där nasaréen förekommer som
en ung tafatt magister med glasögon», och han log
med sitt egendomliga leende. För den kristna
religionen hade han, trots denna romantiska ironi, en
stor och kärleksfull beundran, som snarare ökades
med åren, om han också för egen del, som han vid
ett allvarligt ögonblick sade mig, väl trodde på
möjligheten av en personlig Gud men ej på människans
personliga fortvaro efter döden. Dock, detta senare
gjorde ju varken Abraham eller Salomo.
Den Sulamith, som Salomo Levertin skulle älska,
borde säkert vara blond och blåögd, österlandets
9—192884. Laurin, Människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
