Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claes Lagergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vintrarna har man, då snön knarrade under slädens
medar, glidit in på borggården med dess imponerande
fritrappa och portal. Vackra sommarkvällar har man
promenerat i parken, då en hel flock av påfåglar
högfärdigt svansade sig på gräsplanen och utstötte
sina främmadartade skrik. Ofta har jag vackra
höstdagar, då vildvinet lyste rött i den klara luften, plockat
de mörkblå plommonen, söta och saftiga, under
åhörande, ofta mycket uppmärksamt, av värdens
beundrande utläggningar om en Rampolla, en Merry del
Val, utan svårighet gående in på hans triumfatoriska
undran, om ej båda och ej minst den skarpskurna,
genomaristokratiska, ädelt formade spanska
prelatgestalten, han som gav sina festmiddagar i appartemento
Borgia, låg över t. o. m. våra domprostar.
Animerade festluncher har man också varit med
om, med gäster från alla väderstreck under den
älskvärda och moderliga grevinnans presidium. Hon gör
ett intryck av att ha, om man också här skall komma
med en historisk parallell, något av Martha
Washingtons klarögda och sanningskära väsen såsom denna är
avbildad av Gilbert Stuart, Amerikas Roslin. Tre
väluppfostrade, ståtliga unga Lagergrenar garantera
släktens fortbestånd. Man tågar genom salonger och
korridorer, värden talar om sin stora förtjusning
Ludvig XIV och kastar i förbifarten en rörd blick på ett
kopparstick från 1700-talet, framställande den heliga
Katarina av Siena med Jesusbarnet i sina armar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
