Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till allmän skymf och ncsa, blifva af
bödeln vid kåken uppbrände.” Och
delta oaktadt skrifterna förklarades vara
af den eftertänkliga beskaffenhet, att de
kunde lända ingenting mindre, än ”den
”fastställde Successionen till obestånd,
”samt riket till oundvikligt förderf och
”undergång.” Det fanns likväl redan
den tiden en l:sta § i 5 Kap.
Missger-ningsBalkeh, som stadgar lifvets förlust
för ”lasteligt tal emot den, som till
efterträdare i Regementet förklarad är”;
men det förhöll sig med detta på samma
sätt, som med den urgamU, redan
be-skrifna, Svenska troheten: att det
nämligen var den Monarkiska grundsatsen
Lagstiftaren var trogen: den, soin han
af-såg, mindre kanske till och med att
skydda — ty värnet af en strafflag är
otillräckligt och, tillämpadt, retar till hat
och hämd — än att bereda en gärd af
hyllning, genom straff bestämningen af
lifvets förlust, när denna grundsats
förnärmades, i dess lefvaude Representanter.
Med detta och intet annat straff hade
han belagt 5adana öfverträdelser, just för
att icke inleda de höga individerna i
frestelse, att — af sårad egenkärlek,
fåfänga, inbilskhet, förhastande, eller allt hvad
de menskliga svagheterna kallas, frän
Fursten lika oskiljaktiga, som från undersåten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
