Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilens hjul i dess ilande fart, och det å‘r
ju med styrelsen vi nu hålla på att
uppgöra räkenskapen?
Sannt. Men styrelsen har genom
sjelfva sin overksamhet på ett ganska
verksamt sått bidragit att bringa sakerna på
den punkt de nu befinna sig. Hennes
underlåtenhet att sofra guldet från
slaggen, vid valet af sina utkorade bland den
samhällsklass, hvars grundidé är
utmärkelse, och hvars tillvaro upphör att äga
en förnuftig förklaringsgrund i samma
stund klassens egenskaper ej äro
ut-inärktare än massans: — denna
uraktlåtenhet, en nåd mot de på grundsatsens
bekostnad gynnade individerna, blef en
nådestöt åt, sjelfva institutionen. Det
brådstörtade en öfvcrgång, som väl
tör-hända i alla fall förr eller sednare
inträffat, men hvilken, under en
omtänksam och förutseende ledning, kunnat ske
småningom ocli obemärkt. Ingen hade
beklagat sig, om olämpliga subjekter
blifvit qvarlemnade i mörkret; men
fram-. släpade på skådeplatsen, hölja de sig med
ett ätlöje, med en ovilja, som i opinionen
återfaller på hela statsinrättningen.
Styrelsens anhängare jemra sig öfver allmän
brist pä aktning för det högt uppsatta i
staten — och hvem nekar, att detta ju
är ett ganska elakt tidens tecken? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
