Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mödanden, för att bringa segern åt Prinsens af Ponte
Corvo sak *).”
”General Wrede samlade omkring sig dem, som
allvarsamt fastat sig vid Frankrike ocb som hoppades
på en restauration (af de förlorade provinserna) genom
dess mäktiga inflytelse. Det var, man måste medgifva
det, detta stora politiska interesse, hvilket lika mycket
som den beundran ocb förtroende, Prinsens lysande
egenskaper uppväckt, som föranledt nationen att enhälligt
föredraga honom. Sedan ett århundrade tillbaka,
utmärkt genom en törbända partisk politisk öfvertygelse,
har Sverige vant sig att anse Ryssland för sin arffiende,
och ju mera detta blef fruktansvärdi medelst sin
förstoring på bekostnad af våra bästa provinser, desto
mera närmade vi oss till Frankrike, den enda Europeiska
makt, som man trodde i stånd att motväga Ryssland,
och att återställa oss på den punkt, hvilken vi
innehade för 150 år sedan. Denna sinnesstämning var all-
*) Opinionerna, eller — om man hellre vill: —
partierna voro delade egentligen mellan en Prins af
Danska Huset och den gamla Dynastien, hvars hemliga
anhängare ännu ej vågade förklara sig öppet, och
hvil-ka slöto sig till satsen: vinner man tid, så vinner man
allt. När det förra partiets seger ansågs afgjord,
kastade det sednare sig i armarna på ett tredje« som
derigenom i sjelfva verket ock blef det segrande, och
hvarigenom det andra trodde sig vinna mera
sannolikhet för sina önskningar, ställda på framtiden,
äa om i andra vågskålen tillika funnits mäktiga
slägt-förbindelser.
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
