Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och en minnessten med inskrift är rest på öfversta
spetsen af berget, till hågkomst af Hedvig Elisabeth
Charlottas dervaro.
Det var nu hon besökte det vackra Ström, ett åldrigt
träslott i en park på höjden, med Göta elf och dess
hundratals farkoster vid dess fot och Lilla Edet i Elfsborgs
län, med sitt vimmel och sin verksamhet, gent öfver.
Ställets dåvarande egare känner läsaren redan: det
var fosterlandsvännen Rutger Macklean. Han var af
gammalt tillgifven Karl XIII och hans gemål, långt innan
kronan krönte hans ränker för att vinna henne. Alltså
kände drottningen sig genast hemmastadd på Ström och
undersökte med barnslig nyfikenhet ända till de minsta
småsaker, till och med i hans sängkammare, lör att
riktigt komma under fund med “huru — som hon uttryckte
sig — hennes gamle vän hade det“.
Det stora förmaket i qvadrat, med fönstren åt elfven
och i det ena ett stort förstoringsglas på en hög
fotställning, riktadt åt Lilla Edet, vann i synnerhet hennes tycke,
och hon utbredde sig i beröm deröfver för Macklean.
“Det är ers maj:t sjelf och dess höge gemål, som
utgör de dyrbaraste prydnaderna i detta rum,“ svarade
Macklean, pekande på de bröstbilder af marmor, som
hvi-lade på förgylda pelare i de tre hörnen af förmaket. De
förestälde Karl XIII och hans gemål samt hertig Fredrik
Adolf. Det fjerde hörnet var tomt. Den riddersman, som
89 i februari suttit häktad på Fredrikshof, medan
konungen genomdref säkerhetsakten, kunde ej fördraga hans bild
i sina rum. Derför saknades Gustaf III på Ström, der
hans plats var öfverhoppad, liksom på riddarhuset den
landtmarskalks, som just vid samma riksmöte lånat sig åt
monarkens frihetsmördande förehafvanden.
“En sak kan jag likväl ej förlåta er, kära Macklean,“
yttrade drottningen, i det hon uppmärksamt kastade
blic-karne kring sig i rummet. “Ni som är så rik, borde icke
skämma bort detta vackra förmak med de der små
speglarna, som h v arken hafva värde eller utseende.“
“Ers maj:t torde tillåta mig erinra,“ genmälde
Macklean, “att Ström från början icke varit mitt, utan min salig
brors, hvars enka, innehade det till sin död för ett par år
sedan. Hon hade förut varit gift med riksrådet Ribbing,
och var således moder till den olycklige ynglingen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
