- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 4 /
112

(1881) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XII.



“Izarn! min vän Izarn!“ utbrast Karl Johan, i det han
sprang upp från soffan och med utbredda armar emottog
en inträdande. “Hvad kunde ha lockat dig till Stockholm,
om icke den inbördes tillgifvenheten oss emellan sedan
våra yngre år, under de stora hvälfningarna den tiden i
vårt gemensamma fädernesland? Och likväl har du hela
åtta dagarna dröjt i min hufvudstad, utan att besöka mig,
och jag har nödgats låta kalla dig till mig genom min
polismästare, för att få råka dig!“

“Just derför att jag nu befinner mig i er hufvudstad,
att ni skickat till mig er polismästare, tvekade jag, om
mitt besök kunde vara er angenämt; ty jag är icke blott
till lynne, tänkesätt och åsigter samme frihetsvän, som då
vi först gjorde bekantskap, utan min samhällsställning är
och förblifver också densamma, nämligen nere vid roten,
och jag vill ogerna vara dem, der uppe vid toppen till
besvär,“ svarade Izarn, kärft.

“Så du kan misskänna mig!“ återtog konungen
vänligt. “Vet du ej, att när framlidne kejsar Alexander från
kongressen i Wien skriftligen uppmanade mig, att ej
bevilja norrmännen allt för stora fri- och rättigheter, svarade
jag honom, att om friheten än blefve förjagad ur hela det
öfriga Europa, skulle jag bereda henne en säker tillflyktsort
i en vrå af norden[1]?“

“Nå väl, ni är således ännu densamme som ni alltid
varit,“ fortfor Izarn, “och det fägnar mig hjertligen, mest
för er egen skull. Jag kan då, utan att tvinga er att
rodna, lemna er ett bref från en annan gemensam vän,
som i alla skiften förblifvit sig lik och friheten trogen,
och hvars namn gamla verlden nämner med aktning och
den nya med hänryckning.“

Izarn räckte med dessa ord ett försegladt bref åt
konungen, som, sedan han brutit det och kastat en blick på
underskriften, utropade: “Aha, från Lafayette!“ och läste:

[1] Historiskt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:05 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjkarljo/4/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free