- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 4 /
322

(1881) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Eångarne nedstiga i salsslupen, der landsgevaldigern
i länet, en subalternofficer och fyra man af Yestmanlands
regemente, med skarpladdade gevär, förut intagit plats.
Efter salsslupen ros de fyra öppna sluparna, bevärade med
soldater af samma regemente, hvilkas, med bajonetter
för-sedda skarpladdade, gevär blixtra mot solen.

Sparre oeh tjenstemännen i hans sällskap stå på
bryggan under det fångarna träda ned i slupen och taga med
artighet af dem farväl, medan ett skallande “hurra!“ från
fartygen långs ut åt skeppsbron, hvilka ända upp till
masterna vimla af folk, ljuder genom luften *).

Sista uppträdet.

(Midsommarsdagen ett följande år.)

Karl Johan har beslutit fira sin namnsdag med stor
parad af Stockholms garnison på slottets inre borggård,
der han sjelf ärnar gå ned, åtföljd af en lysande stab, visa
sig för och helsa trupperna. Men vid middagstiden, just
då regementena skola tåga upp, utbrister ett oväder, sådant
ingen i mannaminne sett i Sveriges hufvudstad. Himlen
är svart; ljungeldar korsa hvarandra i alla riktningar; åskan
dånar så, att rutorna i hela staden oupphörligen skallra och
Skeppsholmens kanonsalut ej märkes; störtskurar förvandla,
gatorna i floder och hota att dränka sjelfva husen.

Hela naturen är stadd i uppror.

Men öfver en punkt af hufvudstaden har Auka-Thor
i synnerhet samkat hela sin vrede: i Peder Myndes backe
rasar ovädret gräsligast. Medan flammande lågor och skyar
af vatten störta ned, tyckes jorden rusta sig till storms
mot firmamentet och ett regn af stenar smattrar genom
luften, icke uppifrån och ned, utan nedifrån och upp. De
svärmiske motse början till verldens slut; de andligt starke
befara jordbäfning; vidskepelsen finner i hela
naturuppträdet uppenbarelsen af himmelens vrede och straff, för det
blod af medborgare, som iust här blef snutet natten till
den 20 juli 1838.

*) Se näst föregående not.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:43:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/4/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free