Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
majits helsa, så dyrbar för Skandinaviens folk, är i detta
ögonblick ej god, och i deras namn besvärjer jag ers majit,
att vårda henne i tid, undfly tvång och ansträngning och
för ers maj:ts begge festdagar, som nu instunda, hvarken
emottaga uppvaktningar eller bevista banketter."
"Nå väl, ja, Otto har rätt; jag befinner mig verkligen
rätt illa," genmälde Karl Johan, "men tig dermed som
muren: jag vill att ej någon, ens bland min uppvaktning,
må komma under fund dermed. Så snart de här dagarna
äro förbi, skall jag tillsäga läkaren, att taga allvarsamt
itu med min opasslighet."
"Uppskofvet kan förvärra det onda, nådigste herre!
Bäst vore, att ers inaj:t genast öppnade sig för läkaren
och icke lemnade sängen, innan helsa och krafter hunnit
fullkomligen återställas."
"Omöjligt!.. . Om jag endast kunnat ligga stilla i dag
och sluppit se folk till middagen. Men jag har låtit
bjudningen utgå."
"Ingenting är lättare och behöfligare, än att ers maj:t
låter skicka dem åteibud nu och skjuter upp att se den?.,
tills ers maj:t blifvit frisk."
"Nej det går icke an. Jag måste denna gången härda
ut och göra våld på mitt illamående. Dels skulle det
göra uppseende och de illasinnade begära ej bättre, än att
kunna utsprida, att jag ligger i själtåget och ej mer orkar
befatta mig med regeringsärendena; och dels vore det
stötande mot de personer jag bjudit, just derför att de ej
innehafva hög samhällsrang och tillhöra min vanliga krets.
Min vän professor Byström, till exempel."
"Gud låte ers maj:t ej få anledning att ångra sin
ädelmodiga granlagenhet. .."
"Se så, tyst nu med allt detta, kära Otto! Jag vill
ej höra ett ord mera om den saken. Låtom oss nu tala
om något annat. Hvad har Otto eljest i dag att säga?"
"Min enda afsigt med denna uppvaktning är, att för
ers majits fotter nedlägga mina underdåniga lyck- och
välönskningar, och sedan jag nu haft nåden anmäla dem, har
jag i dag ingenting annat att tillägga."
"Farväl då, kära Otto! Gud välsigne Otto och hans hus!"
Baron Mörner fattade, djupt bugande, konungens till
honom från sängen utsträckta hand. När han sedermera
aflägsnade sig och var nära dörren, lutade Karl Johan fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
