Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komst från Stockholm fauu Prinsen nyss uppstigen,
berättade mig Baron Armfelt, som hade vakten, att
Prinsen i går varit synnerligen beskedlig och artig, undan«
tagandes en häftig scen under aftonätningen. Der
hade varit stekt fisk, som Prinsen ej gerna äter. Som han
ej heller funnit rätten legumer efter sitt tycke, hade
Armfelt propouerat honom att blott smaka på fisken
innan han skickade bort den ; men Prinsen hade på eu
gång och genast med gråtande dertill nekat, samt då
Armfelt sådant förebrått H. K. H. hade han fördubblat
sin gråt, med mycken otålighets visande och tätt
skrikande, "nej! nej! nej!" i vredesmode. Ju mera
Armfelt tillsagt Prinsen att tystna och tiga, desto mera hade
han sig förifrat och gråten med snyftningarna tilltagit.
Armfelt hade då måst hota med att genast föra honom
in till Kungen, och befallt kammartjenaren hemta riset.
Då detta syntes, hade Prinsens ilska visat sig med
an-fäktning både med armar och fötter i sin stol der han
satt, jemte ett ännu häftigare skrikande. Prinsens
slughet går så långt, att då han väl å ena sidan viste det
Kongl. Maj:t så sent på aftonen ej kunde råkas, och att
â den andra Armfelt ej skulle kunna röra honom med
riset, hade han utan tvifvel föreställt sig, att han kunde
bravera sin kavaljer. Men Armfelt determiuerad att vid
detta tillfälle ej gå miste om sin kredits bibehållande
hös Prinsen eller med honom förlora sin process, hade
med allvarsam fermeté förklarat honom, det han ej
skulle slippa upp från sin stol forr än han lofvade blifva
beskedlig. Men Prinsen hade ickedessmindre lika
fortfarit, värre och icke bättre, med häfvande ooh fäktande
omkring sig, hvarpå Armfelt tagit uti Prinsen med fullt
allvar, och satt honom anständigt ned i sin stol igen, men
med en styrka, som han kunnat kanna. Prinsen blef
i samma ögonblick som en omvänd hand, gråten och
snyftningarna afstadnade tvert, och han började straxt
popa: "nu är Prinsen beskedlig" klappade och
caresse-rade Armfelt, gjorde allt hvad han ville, roade sig, var
gläd och skilj de sig från Armfelt i bästa vänskap, innaq
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
