Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nå väl: du är, hvad? Säg ut!” befallde fadren.
”Förförd*” hviskade Anna, nästan qväfd af gråt,
i det hon störtade på knä för sin bestörte och
uppretade fader.
”Förförd ! — upprepade Landshöfdingen och slog
sig häftigt för pannan, utan att ens med ett ögonkast
bevärdiga sin knäböjande dotter. — Förtappade! . . .
Och hvem är förföraren?”
”Nåd, dyraste fader! nåd för oss begge och
förskona mig från att nämna hans namn!” bad Anna,
ännu på knä och med mot fadren utsträckta händer.
”Förförarens namn! olyckliga! jag vill veta hvem
han är. Jag befaller dig, så vidt lifvet är dig kärt,
att yppa hans namn!” fortfor fadren.
Anna framhviskade, iden grufligasteångest,
namnet ”Wolimhaus.”
’’Wolimhaus! — röt Landshöfdingen, ref sitt hår
och stampade i golfvet. — Den nidingen l... Den
förrädaren. Hela sin lefnad skall han komma att erfara
följderna af detta sitt brott... Jag kör honom genast på
porten, med förbud att någonsin visa sig för mina ögon...
Och hvad dig, Anna! angår, står jag fast vid min
första plan. Blir du anställd vid hofvet, så är du öfver
misstankar, och mitt guld skaffar dig nog en man,
som kan anstå mig. . . Stig upp, obetänksamma! och
laga åt dig i ordning en skrud, i hvilken jag kan
föreställa min dotter och dölja hennes felsteg.”
Förblifvande i sin bedjande ställning,
framsnyftade Anna Thegner några halfbrutna ord, dem hennes
ader^ej kunde fatta; men när hon på hans förnyade
befallning, upprepade dem och han förnam hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
