Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den saken, som ökar mina plågor, ty den bringar
hela min galla i jäsning.”
Stillatigande och kallt stoppade Piper
liffländar-nes skrift’åter i fickan, tog fram några andra papper,
hvilkas innehåll han i korthet föredrog, stående vid
monarkens sjuksäng; och sedan Carl rörandehvardera
af de anmälta ärendena meddelat sina befallningar,
nickade han vänligt åt Piper, hvilken bugade sig och
gick bort.
Vid det öfverhofpredikanten i detsamma trädde
inom skärmen, som omgaf lägerstaden, tillsade
konungen, att han ville vara ensam med sin själasörjare.
Alla öfrige, som befunno sig i sängkammaren, drogo
sig då undan i rummet nästutanföre.
”Se så, vördige Doktor! — yttrade nu Carl, i
det han, icke utan möda, satte sig upp i sängen —
börja, i Jesu dyra namn! er heliga förrättning.’’
”Men är Ers Maj:ts eget sinne dertill stämdt i
denna stund? — tog Wallin, med högtidligt allvar, till
ordet — Och är ni, herre och konung! beredd, att
så visst tillgifva er nästa, hvad den kan hafva sig
emot er försett, som ni önskar att sjelf af den
alls-mäktige Guden förlåten varda?”
”Ja!” suckade konungen, med hopknäppta händer
och mot himlen höjd blick.
”Och ändå — fortfor Wallin — sände Ers Maj:t
nyss vredens budskap till de arme Liffländarne, som
åratal försmäktat i fängelse och afslog obarmhertigt
deras landsmäns varma förböner?”
Carl teg ett par ögonblick, under det i hans inre
kämpade blygsel, förtrytelse och andakt. Sedermera
yttrade han, lifligt och undvikande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
