Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina förehafvanden, si torde jag mången gång och i
flera afseenden kunna vara er nyttig: om jag
misslyckas, skulle det lända Öfver-Intendenten till föga^
fromma att hafva varit innehafvare af mitt
förtroende.”
Piper bjöd farväl, och under bedyranden om nit
och tystlåtenhet* ledsagade Tessin honom ända ut i
förstugan.
Allt slog emedlertid ut efter den spetsfundige,
tilltagsne gunstlingens och hans unge häftige
beskyddares önskningar. För både första och sista gången
blef Riks-Enke-Drottningen öfverröstad i den regering,
hvars ordförande hon var. Det skedde i frågan om
regentskapets fortfarande, och Piper fick den
oskattbara glädjen, att, under Hof-kanslern Bergenhjelms
verkliga eller föregifna opasslighet, göra förslaget om
konung Carl XII:s myndighetsförklaring. (138).
Hos Preste-Ståndet mötte det de flesta och
allvarligaste invändningarna (139); men det gick likväl
igenom hos samtliga Riks-Stånden, sedan vid en
föregående enskild xifverläggning, ”man hunnit förvissa
”sig om så många ja-rop, att det blifvit äfventyrligt
”att ropa nej för en lätt ihågkommen minoritet” (140).
Innan denna förkänning, tilltrodde Piper sig icke
att med visshet kunna räkna ens på
Landt-Marskal-ken. Dertill hade ursprungligen blifvit kallad
General-Löjtnanten Friherre Nils Gyllenstierna, som
sedermera efter hand blef Grefve, Kongl. Råd,
Fält-Mar-skalk och President i Krigs-Kollegiet; men då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
