Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hertiginnan, med bruten röst: ”Fredrik! . .
Hon sjunker afsvimmad ned på soflan.
Hertigen rusar till dörren, för att ropa p& hjelp
af sin uppvaktning i ett rum bredvid; men hejdar
sig; skjuter rigeln för; springer till sitt nattduksbord;
slår uti ett glas vatten och skyndar, med detta i ena
handen och en flaska luktvatten i den andra, till sin
gemål.
Sedan han öfvergjutit henne med luktvattnet,
qvicknar hon vid och dricker af det erbjudna
vattenglaset. Med Hertigens tillhjelp reser hon sig upp i
soffan, der hon förblir sittande, stödd mot
kuddarna.
Hertiginnan (brister i gråt:) ”Jag inbillade mig,
Fredrik! att det var en pant af inbördes tillgifvenhet,
jag bär under mitt hjerta, och denna ljufva
inbillning har utgjort på en gång min stolthet, min
förhoppning och min tröst. Jag har till en bitter
verklighet vaknat ur denna lycksaliga dröm. Jag blir
ensam, försmådd, kanske beledd med mina plågor och
frukten af en öfverlagd trolöshet. Törhända
förbarmar himmelen sig, och min förlossning påskyndar ett
önskvärdt återseende med min oförgätliga moder”...
Hertigen sätter sin hand för hennes mun, störtar
på knä och utbrister: ”Hvart har min ömt älskade,
min goda, fördragsamma Hedvig tagit vägen? Jag har
visserligen felat, det erkänner jag; men också
straffar du allt för grymt. Min ömhet för dig, ja, min
beundran, äro oförändrade. Några ögonblicks
förir-ringar, dem du sjelf förr någon gång icke funnit
mödan värdt att ens bemärka: hvarföre skulle de nu på
en gång uppresa sig som en skiljemur mellan vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
