Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnämste marskalken, på sått man förut
öfverenskom-mit.
Genast efter bröllopsmåltidens slut försvann brudenj
och då bon ej, efter lång väntan, åter blef synlig,
skingrade gästerna sig småningom, sedan de tagit
af-sked af öfverstinnan och Fredrik.
»Din hustru är slipad och försigtig,» yttrade
Ludvig, då han gick, till sin svåger. »Nå nå, Mathilda
är icke min syster förgäfves. Hon har satt sig i
säkerhet för det skämt, hvarmed man annars gerna
undfägnar nygifta fruar.»
»Den unga friherrinnan förblir sig lik,» menade
kyrkoherden, i det han bjöd brudgummen farväl: »hon
åsidosätter aldrig sina pligter mot Gud och nästan.»
Begge hade rätt. Matbilda begaf sig från
bröllopsbordet till den så kallade folkstugan, der bon i full
brudskrud boll den vanliga aftonbönen med busfolket.
Uppbyggligare hade den aldrig varit. Ingen tänkte på sig,
alla åkallade Himlen för henne; och då hon till slut
bjöd dem god natt, trängde de sig kring henne och
höljde, högt snyftande, hennes hander och kläder med
kyssar. Så smyckade husfolkets tillgifvenhet med gläfi*
sande perlor den myrtenkrona kärleken flätat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
