Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Så följ mig, min (lotter, och äfven du,
Hervord“, sade höfdingen, och dessa trenne
gingo ut i den mörka natten.
Deras vandring blef icke lång. Snart stannade
de vid den stora ättestupan invid Ufvestasjön.
Efter ännu ett afsked af den älskade
dottern och vapenkamraten, satte sig den gamle
på klippans kant och kastade en lång blick
omkring sig, liksom han velat taga farväl ätven
af naturen innan han, brytande dess lagar,
störtade sig utför den branta klippan ned i
vattnet.
„I natten tindrar blixtarnes sken.
På klippans spets sitter kampen allen.
Sitt väldiga svärd vid sin sida.
En ny tid kommer. — Hans tider förgå,
Hans styrka är bruten, bans bår äro grå :
Hvi skulle ban längre förbida?
„Från branta fjället han trotsigt ser
I stupande forsens afgrund ner:
Af längtan tänds honom bloden.
Ur djupet lyeks manande röster gå.
Han störtar från klippan i djupet blå —
Säll den, som får vara hos OÖden.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
