Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
George rynkade ögonbrynen och såg fast på den
andre.
Naguiera smålog öfverseende.
— Ni är förargad, sade han. — Det finner jag
helt naturligt. — Hans drag stelnade plötsligt. —
Señor Harrison, glöm ej, att ni befinner er i Costa
Negra!
— Ni behöfver inte upprepa det. Jag har godt
minne.
— Ni lägger så hotande stark tonvikt på era
ord. Att ni verkligen vill begagna sådana där knep
mot mig. Ni vet väl, hur enfaldigt det är att söka
skrämma någon.
— Jag begagnar er taktik, señor.
De betraktade hvarandra några ögonblick likt
tvenne ilskna hundar, strax innan de kasta sig öfver
hvarandra. Naguiera bröt först den tystnad som
uppstått.
— Oss emellan, señor Harrison, här nere går
periodvis en ytterst obehaglig och farlig åkomma.
Sjukdomen medför i de flesta fall döden. Och inte
nog därmed, liket försvinner.
— Jag hör hört, att den är smittosam, svarade
George bekymmerslöst. — Jag skall iakttaga
försiktighet.
— Gör det! uppmanade Naguiera med hånfull
vänlighet. — Har ni något att tillägga?
— Nej, icke för tillfället.
— Vårt samtal är således slut. — Naguiera
bugade sig nedlåtande, som det anstår en mäktig
minister, och George gick tankfull mot dörren.
— Ett ord! hejdade Naguiera honom.
— Gif akt på don Juan Alcosta! Läs i hans
drag och rörelser, unge man, och då ni betraktat
honom, låt mig veta, när ni tänker resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
