Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltså är din sak sjuk. Du har lyssnat. Nästa fråga
är: har du hört något?
— Ni har bättre öron än jag, Cox, sade
Palmasso lent.
— Egentligen spelar det ingen roll, hvad du
hört, ty vi ha just ingenting sagt ännu. Ja, ja,
Miguel, man skall inte luta sig mot dörren, när man
lyssnar, den kan knarra. Det behöfs så litet, och
jag har, som du nyss sade, goda öron. Nå, jag
förlåter dig. Men glöm inte, att det är andra gången
du korsar min väg. Tredje går det dig
säkerligen illa.
— Jag skall nog hålla mig ur vägen, sade
Palmasso surmulet.
— För din egen skull är det bäst min gosse.
Du känner mig en smula och vet, att jag i de flesta
fall menar, hvad jag säger. Funnes det nu den
ringaste utsikt att klämma sanningen ur dig, skulle jag
göra ett försök. Men jag känner också dig litet, jag
afstår. Förmå dig att tala sanning är omöjligt, du
kan inte ens tänka sant.
Palmasso satt orörlig på golfvet.
— Jaså, ni känner karlen, sade George. — Det
gör äfven jag. Och jag har en affär ouppgjord med
honom. Hör nu, Palmasso, var det inte ni, som tog
patronerna ur min revolver, innan jag gick ut?
Öfver Palmassos drag flög skymten af ett leende,
men hans läppar rördes icke.
— Ni har inte lust att svara, fortfor George.
— Stor sak i det, inföll Jim Cox. — Svarar han,
blir det endast med en lögn, och sådana kan ni få
höra tillräckligt många här utan att vända er till
honom. Lämna karlen i fred!
Palmassos leende blef bredt och elakt. Till de
båda andras förundran svarade han:
— Jo, det var jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
