- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
190

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oss endast med furstar af penningens nåde. Han
ingriper framgångsrikt i en hel del staters
angelägenheter och har ett finger med, när det gäller
styrandet af vår stora republik. Hvad rör det honom, att
några tidningar, i hvilka han icke bryr sig om att
äga aktier, gläfsa om smutsiga affärer och ohederliga
kupper. Den mannen är en makt att räkna med,
och det har han blifvit hufvudsakligen, emedan han
varit nog modig att våga förakta hyckleriet.

— Och ni afundas honom som så många andra?

— Nej, señorita, det behöfver jag ej, jag ämnar
gå lika långt som han.

Det ryckte i den unga flickans öfverläpp, och
hon såg förebrående på George.

— Jag förstår er icke, sade hon sakta.

— Det begär jag ej... ännu. Hvarför skulle
ni förstå? Señorita, ni skall vara den ni är, god
och tillbedjansvärd. Er uppgift är en annan än min,
och den fyller ni bäst genom att stanna i er värld
och bevara er tro på goda änglar och allt det där.
Med mig är det en annan sak. Jag måste känna
världen för att behärska den. — Liksom ofrivilligt rätade
han på sin spänstiga gestalt och såg förbi henne med
en stolt, nästan hård blick.

Öfver det vackra flickansiktet drog en skugga,
och de lifliga dragen, hvilka under samtalet återgifvit
så många skiftande stämningar, uttryckte nu endast
bedröfvelse och innerligt deltagande.

— Señor Harrison, sade hon sorgset, i det hon
räckte honom sin hand. — Jag beklagar er!

George kände sig allt utom beklagansvärd,
han fattade tacksamt den framräckta handen och
kysste den. När han åter såg upp, möttes deras
blickar en sekund, hans leende och öppen, hennes
innehållande skygg förundran parad med nyfiket
intresse. Så flydde hon liksom rädd för den man,
som väckt så många stridiga tankar hos henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free