Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Jan innan Otta hunnit göra sin värdighet
gällande, omslöt mig med sina fasta armar och
adresserade till mig en mängd högljudt och
vänligt diverse.
"Jag kan ej vänta så länge, Otta!" sade
hon under dennas stela omfamning. "Låt mig
se dig kära barn! Det gläder mig, att du
inträdt i vår familj och stör enformigheten. Se
här min man! Du har väl mycket hört talas
om oss, förmodar jag? — Hvad del kära
barnet ser varmt ut" — tillade hon allt i ett
andetag. "Var god min söta! Kom och sätt
er här bredvid mig i denna sköna kanapéen."
Efter dessa ord fallade hon min hand,
vände sig till sin man och sade med mer
trygg tillförsigt, än mången fru skulle egt.
"Är hon icke däjelig Kristen?"
"Hon är, som du säger, Jakobina, mycket
däjelig" — bekräftade hennes man med en
förnöjd min, och konsulinnan slog honom med
barnsligt behag med sin långa urkedja och
befallde honom att förhålla sig stilla.
Jag kände alt jag rodnade vid detta naiva
smicker, helst då jag såg Ottas blick fästad
på mig med en viss förundran, som närmade
sig — skall jag väl säga det — en viss
beundran, dock ulan att innebära nöje.
"Del skall roa mig, Otta!" fortfor
konsulinnan på sitl obesvärade sätt. "Det skall roa
mig, så snart Ole blifver ledig från löjtnanten
Agne» Tell. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
