Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
klagande suckar mellan klipporna derute,
förnams intet ljud, som kunde öfverrösta det
olidliga bultandet i mina egna pulsar. Ena ögonr
blicket satt jag i stilla begrundande, det andra
steg jag upp med feberaktig otålighet. Ena
stunden stod mitt hjerta stilla, den andra
häf-des mitt bröst, lik det svallande hafvets våg.
Dystert ute, dystert inne.
Jag gick ut. Jag måste andas frisk luft.
Vinden hade blåst upp till storm och molnen
voro så täta, att det var mörkt som en
höst-qväll. Men jag visste det knappt. Jag
uppsökte den plats, der jag första gången fått en
blomma, andra gången en kyss och nu.. .
Min man stod der förut. Han kom emot
mig, tog mina bägge händer i sina,
betraktade mig länge, länge under tystnad och innan
jag sjelf hunnit öppna mina läppar — var
han borta.
"Nej," — ropade jag — "detta var ej
slutet. Vill Gud, ännu en gång skall jag se
honom."
En annan nalkades i detsamma och
kastade en lång skugga framför sig.
"Otta, är det du? Hvad vill du?"
Skuggan omslöt mig. Midt i stormens brus
hörde jag liksom i en andehviskning dessa ord:
"din mor tog ifrån mig allt. Jag har
fråntagit dig mindre, men ändå nog. Vi äro qvitt,
farväl!"
Jag kände något kallt vidröra min panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
