Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cantat vid Sorgfesten öfver Konung Oscar I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R e c i t a t i v.
I sorgedok står Svea klädd i dag,
Sin konungs namn hon ej med jubel firar.
Hon sörjer tyst förgänglighetens lag,
Ocli sorgens bleka lilja spirar
Med lutad knopp ur minnets rika vår,
Der nu Hans bild för oss förklarad står.
Hvad är den tår,
Som stilla än i hennes öga brinner,
Om ej en våg utur den flod, som rinner
Ur hennes saknads djup med rika böljors svall
Och evigt, evigt strömma skall? —
En gång för vissnar hvarje jordisk lager,
Och snart förgår en kungakronas glans;
Men ingen natt förtager
Det milda skenet af gudomlig dager,
Som strålar ut ifrån en äras krans,
Uti livars skimmer ingen fläck man spårar,
Hvars perleskrud — den ädlaste, som fanns —
Är väfd af sorgens trogna tårar: —
Och se, den kronan är nu vorden Hans.
Aria.
Ja, ett ädelt hjertas låga
Under purpurmanteln brann
Hvarje bön och hvarje fråga
Vägen till Hans öra fann.
Och det ädla, som Han tänkte.
Ej med flärdens glitter blänkte
Att förgå på bubblans sätt;
Nej, Han satt på kungastolen,
14
ijocwle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
