Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epigrammer - Den första kärleken - Flickan och Gratien - Barnets själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPIGRAMMER.
Den första kärleken.
Kärlekens förstling, du är den ljufvaste blom på vårt lifstr&d:
Ingen i tidernas lopp doftar ocb tjusar som du.
Ingen förvissnar så snart; vårnattens bitande kyla
Bränner med isande frost bräckliga blomman till döds.
Icke af strålande sol dess färgprakt lockas tillbaka
Icke dess slocknade lif väckes af tårarnes dagg.
Flickan och Gratien.
Fången i jordiska band, behagens genius ville
Olycksalig från oss upp till sin himmel igen;
Riste den boja, som höll honom qvar, och lyfte förgäfves
Strålande vingeu att fly bort från vår sorgliga jord.
Blomstrande trädde du fram till den suckande fången och skänkte
Engeln sin frihet, — meu se! när i ditt öga han såg,
Räckte han åter sin hand frivilligt till bojan och glömde —
Glömde sin himmel för dig, tog i ditt hjerta sitt hem.
Barnets sjal.
Säg, hvad liknar du, barnsliga själ, med din frid och din oskuld?
Liknar en drifva af snö, älsklig och bländande hvit.
Kommer en vårbäck så med ystert larmande böljor, —
Svinner din oskulds färg, grumlad af kyssarnes våld.
Bränner dig solen från blånande höjd med eldiga blickar,
Ack, som en tinande snö smälter i tårar din frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
