Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 UPPFOSTRAN OCH SKOLGÅNG. SMÅSKOLAN
bästa med honom var hans goda hjärta i förening
med hans goda hufvud. Han var med bland de
folkskolelärjungar, som hvarje tredjedag jul inbjödos
till julgran, dans och traktering på Uppsala slott hos
landshöfdingen baron Robert von Kraemer. Dessa glada
bjudningar glömde aldrig Törnlund. Men landshöfdingen
glömde det, när han en dag bjöd Stadsfullmäktige till
middag på slottet och Törnlund var bland dem. »Jag
har haft den äran,» sade han, »att se de flesta af
herrarna här förut. Men herr Törnlund ser jag nu för
första gången.» - »Ursäkta, herr baron,» svarade den
interpellerade, »jag har haft den stora äran att vara
gäst här på slottet flera gånger.» - »När då? Det
minns jag inte!» - »Jo, det var som skolgosse i Prins
Gustafs folkskola jag var inbjuden flera jular å rad.»
Stor öfverraskning! Törnlund var för öfrigt ej blott
»monitor» vid exercisen : han fick ibland hjälpa
magistrarna att förhöra de lägre läxlagen. Äfven den,
som skrifver detta, har förhörts af honom.
En dag på våren kom bud från rektor, att lärarna fått
viktigt förhinder, så att lektionen först skulle äga
rum klockan 12-1. Under tiden skulle gossarna stanna
och sysselsätta sig med lek och exercis på gården
under monitorernas tillsyn. Allt gick bra i början;
men plötsligt uppstod något gnabb mellan ett par
pojkar och en »monitor». Hela kompaniet var i ett
nu söndradt i två motsatta partier: det ena höll med
ordningens upprätthållare, det andra sällade sig till
upprorsmakarna. Det dröjde ej länge, förrän de båda
partierna råkade i handgemäng. Trägevärskolfvar och
knytnäfvar bearbetade ryggar och skallar å ömse sidor,
hvarvid en del af de minsta och fredligaste drogo
sig ifrån bataljfältet nedåt den smala bakgården
och fattade posto i en vedbod, där de afvaktade
lärarnas återkomst. Den inträffade kort därpå. Truppen
afväpnades, rannsakning anställdes. Ingen fick stryk:
man ansåg förmodligen, att de skyldige redan fått
tillräckligt af kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
