Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 12. Hemlif under midten af fyratiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 HEMLIF UNDER MIDTEN AF
FYRATIOTALET
sig ut kan man lätt föreställa sig - barnsligt och
löjligt.
Men - hvadan kom detta ifriga teaterdille? Helt enkelt
från samma källa som föregående år - från Betty, som
var allas vårt ideal. Hon hade varit någon tid borta
från Uppsala, men hade kommit åter med faderns trupp,
och »Röfvarbandet» med Hessler som Franz Moor hade
spelats. Han var vän med Maria F. och Nora G., en
annan stjärna på skolgossarnas himmel, med hvilka tre
»han» en vacker våreftermiddag fått göra en oförgätlig
vandring ut i Kronoparken att plocka sippor. Jo, jo,
man hade sina vackra små souvenirer!
Nog af - Betty hade förhäxat oss. Hon gick då i
rnademoiselle Lemoins pension, som befann sig i ett
hus nära obelisken i Odinslund, således helt nära
Katedralskolan. Där hade vi tillfälle att dagligen
se det unga kvinnliga Uppsala. Men det hjälpte inte:
Betty intog första platsen där. Hon hade ju redan
ett namn, eftersom man talade om henne i tidningen,
tyckte vi, och C. R. var stolt öfver att vara hennes
läskamrat från flere år tillbaka. Wille E. och Gösta
F. svärmade också för henne och voro genom sina
systrar bekanta med henne, men ingendera af dem stodo
henne så nära!
Såsom en motsats till henne satte vi alla, gubbar
i Bergs Gollegium, en annan flicka, som också gick
i samma pension. Hon hette Laura V., dotter till en
borgaränka. Vi, hvarmed menas ej blott hela kotteriet,
utan många utomstående, funno icke behag i henne,
ty hon var nog något tillgjord, och många historier
gingo om hennes pretentiösa sätt, hvarjämte hon
ej heller var tåld af sina pensionskamrater. Godt
och väl - men hvarför skulle den stackars tösen bli
föremål just för vårt åtlöje - och hvarför skulle den
fattiga G. R. bli den, som gaf ett allmänt uttryck åt
detta i grunden obilliga och kärlekslösa misshag? Ja,
säg det den, som kan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
