- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:45

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Två flammor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVÄ FLAMMOR
45

stånd, död för allt utom för en viss smärta, som då
argare än någonsin kvalde hans hjärta. Huru usel är
rnan icke med alla sina föresatser att vara stark och
hålla sig rak! Han fick känna det, när hon med mor
och syster midt i september kom på afskedsvisit. Han
hade i tankarna tagit detta officiella afsked helt
legert och föreställt sig, att det skulle bli en
bagatell att säga farväl till en flicka, hvars kärlek
man högtidligt af-svurit... Ja, afsvurit, för att
känna det onda med mångdubblad styrka återkomma i
sällskap med flere andra andar, som värre voro än
den, och detta just i det ögonblick, då det behöfdes
styrka. Det tjänar ingenting till att skildra, hvad
han kände i det ögonblick, då han tryckte hennes hand
till afsked, eller hvad som följde efter, sedan det
var gjordt. Till slut segrade blygseln. Han skämdes
för sig själf och sin svaghet. Men i glödande drag
stod detta afsked länge för hans minne. Med feberaktig
oro afvaktade han deras afresa från trakten för att
flytta till Stockholm. Han stod nere vid vägskälet
och väntade att få se sin första ungdoms ideal föras
bort på den smutsiga landsvägen. Han såg henne, som
han trodde, för sista gången, blek och nedslagen
- och sedan gick han och hängde hufvudet i flere
månader. Det, som hjälpte, var strängt arbete och fru
Rönqvists älskvärdhet. Och så var detta upp-lefvadt
och slut. Men hon återkommer ännu en dag på dessa
blad. Hon var nämligen med på hans promo-tionsdag,
den 5 juni 1857 i Uppsala. Au revoir!

Två år efter detta, hösten 1853, då han snart skulle
lämna Åker, lefde hennes minne upp igen en aftonstund
och tog sig uttryck i följande rimmande rader, som
utgöra kärnan af en längre dikt.

Dagen har flytt, kvällen är sval, susande vind
slumrar i dal, slumrar på blanka vågor. Stjärnornas
små tindrande lågor tända på fästet stå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/crnminne/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free