Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sista studenttiden. - Sökandets år 1858-1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 SISTA STUDENTTIDEN. - SÖKANDETS ÅR
1858-1860
dessa år gifte sig med syster Lotten, men framför
allt hos öfverste Haselius, där han sedan 1856 var
som barn i huset.
Ja, fulla sanningen måste fram. Dit var det han
egentligen längtade, när han fullgjort sina plikter,
ty intet liknade den hemkänsla, han där erfor. Det
var något extra ordinärt! Först den präktige lille
husfadern, som lämnade oss främmande »gossar»,
Frithiof Holmgren, Fredrik Björnström, C. R. N, och
snart äfven den äldste ibland oss Frithiof Grafström,
full frihet att komma och gå, när vi behagade, alltid
betraktade som extra söner i familjen. Så verkade
den älskvärdaste, enklaste och sötaste värdinna,
tant Hazelius, som från första ögonblicket var som
en moder för oss, ej blott för sina egna ättlingar
af hvilka allas, hela Sveriges Arthur, och Heloise
(Desdemona!) voro de äldsta, oss närmast i ålder och
i kretsen mest tongifvande.
Det uppstod rent af en liten missbelåtenhet hemma
vid Gustaf Adolfs torg, i det man, kanske med rätta,
tyckte, att han var för mycket borta på »Libertati»,
och det frågades ibland litet spetsigt: »Skall
magistern nu bort till Hazelius’ igen?» Till sist
ingicks den öfver-enskommelsen, att man skulle
tillkännage sin önskan, när man för något middags-
eller kvällsfrämmande ville ha magistern med i
familjen. En märklig kväll var det den 8 januari
1858, då midt under den gladaste ungdomsfest hos
Hazelius plötsligt utbröt eldsvåda i ett trähus vid
den smala gatan bakom »Libertati». Men vi voro väl
hundra unga par armar, som hjälpte värdfolket att
utrymma de bakifrån hotade rummen. Innan morgon var
det förbi. Den afbrutna festen afslöts med jubel två
dagar senare.
Näst Libertati var Operan för honom en svår
frestelse. Han bodde ju hörn om hörn med den, och det
var det enklaste i världen att kila ditöfver. Men
han var egentligen rätt nogräknad på, hvad han där
såg och hörde; och hade han icke någon exklusiv, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
