Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Roma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
ROMA
dagen, började den stora vändpunkten i hans
lif. Han flyttade till den blifvande bostaden i
Rom på Monte Pincio, Via Felice 134, 2:o piano (två
trappor upp). Han gick till skandinavernas vanliga
middagsställe hos den gamle Alessio på den enkla,
men goda krogen »Quattro Nazioni». Där mötte honom
med öppna armar Peter Heise, den danske kompositören,
vännen från 1856 års studentmöte i Uppsala - han,
som fick Thekla Knös’ lilla hvita studentmössa af
Calle Ny. Det blef ett återseende, kan ni tro! Hela
den skandinaviska kolonien var vittne till vårt
famntag. När vi fått nog, förde Heise honom fram till
en lång vacker dam, med mörka lockar kring ett leende
ansikte, klädd i rödt Garibaldilif och svart kjol,
och sade: »Här fårjagfore-stilla Calle Nyblom för min
Kone.» Hon räckte C. R. handen, med de orden: »Tak
skal De ha, Nyblom, for den lille Studenterhue! Havde
den ikke vaeret, saa havde Heise og jeg aldrig faaet
hinanden!» Ny omfamning. Stor presentation af nya
vänner, Richardt. Bloch, Vilhelm Bissen, alla danskar,
norrmannen Lassen, och sist hälsade han sin gamle
Uppsalavän Robert Rubenson, fil. doktor, fysiker, som
i Rom studerade »Ljusets polarisation», som också var
förste violinist vid Akademiska kapellet i Uppsala.
Just som Alessio nu serverat honom den första
portionen maccaroni, öppnades dörren, och in trädde
en gammal herre, som satte sig ned vid bordet jämte
en ung dam. Vännen Heise presenterade dem sålunda:
»Min ksere Ven Docent Carl Nyblom fra Upsala. -
Maler Professor Roed fra Kjöbenhavn - Fröken Helene
Roedl» - Var det inte hon, som han sett en gång
på »Café de la Régence» i Paris? Det var hon. Han
kände igen den lilla toquen på det blonda håret,
de talande blå ögonen, det vackra hufvudet på den
ranka halsen. Hälsningen var vänlig och naturlig. Då
frågade fadern: »Hvad vil Du ha, Helene?» Svaret
löd: »Jeg vil ha Kjöd, Far!» Rösten och orden gjorde
ögonblickligt intryck:-rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
