Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idéer ej kunna blifva identiska och de ofta komma att
motarbeta hvarandra. Skrattande lemna de sig åt äfventyret,
och skratta ännu, när svalgen åter uppkastat dem.
Men följom barken i sina äfventyr. Tvenne reis eller
kaptener finnas vid denna katarakt såsom höfdingar för de
familjer, hvilka bo vid katarakten, att föra befälet, då en
båt skall upp eller nedstiga. De tura sins emellan om
med detta. Den, som nu tjenstgjorde, var en gammal man.
Kopporna hade vanställt en annars vacker anletsbildning,
men elden lyste ännu i hans blick och det grå skägget
sken vördnadsbjudande emot den violettbruna färgen på
hans bröst. Han höll sig i början akter ut på skutan, att
röka en pipa, medan ännu farten var lugn. Sedan strömmen
blifvit snabbare, fallen tätare tillsammans, och klipporna,
som vakta dem, tagit en allvarsammare min och gått
tätt tillhopa, när det ofta kom an på en fots längd som
barken borde vika af åt ena eller andra sidan, då stod reis
i fören och man kunde se att kropp och själ lefde. Oftast
lugnt, alltid punktligt och utan återtagande gaf han sina
ordres. I barndomen har han, såsom vi redan sagt, lärt
hvarest klipporna på strömmens botten dölja sig, men med
mannens och gubbens erfarenhet vet han att på förhand
beräkna, huru strömmens kraft och olika riktning vill föra
båten, och hvad hjelp eller motstånd som af årorna skall
i rätt stund gifvas, för att få den att gå lyckligt genom ett
ytterst trångt och alltid krokigt farvatten. Han känner att
med äfven all hans uppmärksamhet, all hans kunskap och
all hans flit, ej allt beror af honom, och i andakt öppnar
han derföre färden med bön. Med muntert lynne, aldrig
försagd, aldrig rådlös, är han så på färden, och när forsen
med allt sitt dån ej förmår mer än kasta några
vanmäktiga böljor i skutan, då ler han. Här såsom i en europeisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
