Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - De hvita gnistorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröst. In i deras bröst borrade de sig, ända in i
deras hjärtan brände de sig. Så stark var svedan
däraf, att mannen och kvinnan båda tryckte
händerna mot sina kroppar som för en stor och
outhärdlig smärta.
Då ropade Adam, och hans röst var hes af
vrede: »Denna var din skänk! Detta alltså hade du
att gifva! Nu ser jag, hvilken du är och att du är
ond och hård och hatfull. Sönderfräta och förtära,
detta är din lust!»
Men Gud Herren svarade honom: »Om ond
eller god, det vet du icke. Men jag har hört ditt
ord, och en brand från edert ursprungs eld har jag
gifvit eder att för eviga tider bära, på det att I mån
veta, hvilka I ären.»
Så vardt Adam utdrifven ur lustgården och
lämnad ensam med sin kvinna.
Genom öde öken gingo de. Regnet föll, och
solen brände deras kroppar. Dagen var tunga och
hetta, och natten blef lång af sömnlösa timmar.
Stenarna söndersleto deras fötter, i deras spår i marken
voro droppar af blod. Utan mål och utan vilja
irrade de. Än tryckte de sig samman i skräck och
förtviflan, än hetsade de hvarandra med förbannelser
och onda ord.
Men bittrast af all plåga var den brännande
smärtan i de sår, som de hvita gnistorna slitit upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
