Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Riddaren utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 LEGENDER OCH BERÄTTEI.SER
Pågen: Så blå och djupa tror jag andra
kvinnors ögon icke äro . . .
Riddaren: Alltid som drömmande, längtande ...
Pågen: Också hennes namn är vackert —
Ysabeau . . .
Riddaren (hviskande, ut mot mörkret): Ysabeau . . .!
(Tystnad.)
Riddaren (reser sig plötsligt): Så het denna natt
är l Det är som luften stode stilla och ångade.
Pågen: Ja, herre. Det är ångan från
kärrmarkerna ute på heden. Då det blåst därifrån under
dagen, är luften alltid sådan. Man kan icke sofva.
Man går och lyss och bidar — på bränningarna, på
vinden.
Riddaren: Ja, du. De andra sofva dock.
Pågen: Ja, de äro vanda vid det. Hertigen
sofver, och knektarna i borgstugan. Men
hertiginnan .. . (Hejdar sig.)
Riddaren: Sofver icke hertiginnan?
Pågen (&ter ifrigt): Nej. Hon står sådana nätter
länge vaken vid fönstret. Hon ser ut öfver hafvet
och heden. Hennes hår faller löst öfver axlarna.
Hon stryker det mellan fingrarna, och i månskenet
är det. . .
Riddaren (afbryter honom): Återigen talar du
om hertiginnan! Hvarför talar du ständigt och jämt
om henne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
