Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
produktion tillskansa sig anseende, betydenhet och en öfver den
civiliserade verlden gällande röst. Utgifvaren vågar ej bestämdt
afgöra, huruvida hårutiunan ligger en förbättring eller försämring,
ett framsteg eller ett tillbakaskridande. Ett synes honom dock
härvid klart: denna skenbara föryttring af andens frihet, som
svepes under jesuitismens täckmantel, röjer en undransvärd
hyllning af intelligensens, det verlden beherrskandc vettets makt.
Vår tid är ju mer än någon annan de oförlikta motsägelsernas,
men försoningen sökes dock öfverallt allvarligt, ehuru på ganska
mångskiftande sätt.
Då utgifvaren ej ansett sig kunna underlåta att framdraga
skuggsidorna, som föllo öfver hans försök att leta sig till ljus på
de ställen, från hvilka de vatikanska blixtarna fordom utgått och
der de omsider slocknat kraftlösa, känner lian ett desto lifligare
behof att tacksamt framlägga äfven de ljusa minnen, han för
alltid hemfört från sina bemödanden åt ifrågavarande håll i
grannskapet af S. Angelos dystra grafhvalf, först för släckt lif och
sedan för slocknad frihet. Dessa minnen uppsöka främst
vörd-nadsfullt tvänne stora märkvärdiga namn, ja, de märkvärdigaste
i sitt slag, som någonsin ljudit från meuniskoläppar. Ty de
beteckna kyrkofurstarne Mezzo f^nti och Anjelo Mai: den förre
samma verldsbekante polyglott, emot hvilken sjelfva Mitridathes
synes endast en genom språkfallenhet förhoppningsfull djekne;
den senare den språkforskare, hvars underbart klarseende öga
ensamt framletat i dagen ur en, som det tycktes, evig
förgängelses natt vida Hera fornlemningar af vigt från den _klassiskaTl
literaturen än alla andra filologer tillsammantagna under
sist-förtlutna århundrade. Emedan de båda såsom prefekter för
vatikanska biblioteket öppnat sig väg till kyrkans högsta
värdig-dighet, fördristade sig utgifvaren att företrädesvis vända sig till
dem med anhållan om deras förord, hvarigenom han hoppades,
att de svårigheter, på hvilka han var beredd, skulle åtminstone
till en del öfvervinnas. Och denna förhoppning slog ingalunda
felt. Med den nobla humanitet, hvarpå utgifvaren hos intet bland
Europas folk rönt allmännare bevis än öfverallt uti Italien,
bi-föllo deras eminencer hans önskan, och utgifvaren hade isvuuer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
