Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande för de förhållanden, i hvilka han med sin blick vill tränga,
och stående utom desamma, samt just derigenom, att hans öga
är vid dem ovant, lättare upptäcker sådana sidor af föremålen,
dem det dervid vana ögat skulle förbise eller kanske icke ville
märka — emedan anmärkningen komme att gälla lika mycket
den seende sjelf som de sedde. Det smärtar naturligtvis
ganska lindrigt herr marquis de Bonac att varsna äfven svagare
sidor hos de personligheter, hvilka för honom egenteligen hafva
ingen annan betydelse, än den nytta, som de möjligen kunde erbjuda
hans herre och konung, förmår skänka dem. Förtjensten af
motivet till hans samvetsgranna framställning kan således ej alltför
högt uppskattas. Men denna sjelf har dock en obestridelig
förtjenst: den är sann. En erfarenhet, senare än den stund,
då observationerna gjordes, liar konstaterat deras sanning,
bekräftad ytterst i sista instansen af historien sjelf. På de
premisser, de af herr de Bonac tecknade karaktererna erbjuda,
hade stråten för de stundande händelsernas gång — så vidt
dessa berodde af och på menniskor — kunnat utstakas a priori.
Åtskilligt stirrar fram ur diplomatens memoir med en dyster
klarhet, liknande en i månskensnatten uttalad spådoms, hvars
fullbordan ej kan felslå. Skulle skriften ifrån begynnelsen hafva
fallit i handen på män, hvilka älskade Sverige och fattade
hvad dess frid tillhörde, hade de redan på förhand bordt sörja
öfver dess stundande fall. Annat hade de ej kunnat göra. Den
ende, som förmått något mer, som egde i sitt våld att afböja
detta fall, han älskade ej Sverige, han älskade ingenting annat
än sig sjelf. Och huru skulle väl en konung, som kunde
för-blifva döf för den ömt varnande rösten *) af sjelfva den vise
statsman, som, en enda gång ovis i sitt lif, hade i förtid låtit
sjelfherrskaremakten öfver sitt fädernesland falla i sin konungs
barnahänder, öppua sitt öra för en fransk intrigerande markis’
hårda ord!
*) Se grefve C. Pipers méniorial. dateradt den 29 Augusti
1702 i lagret vid Cracou. till konungen, hos Nordberg, del I, cap. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
