Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga, liksoin ele omistliga öfvergåfvo den, lemnade den åt —
sitt öde. Klingspor, alltid deu förste att laga sig utom
skotthåll. det må hafva gällt reträtt eller strid, ansågs på högsta
ort omsider hafva skadat tillräckligt. Han fick en nådig vink
att taga sin lumpna Matts ur skolan, hvari han ingenting lärt
sig. Han lydde vinken med den färdighet, han städse hade
ådagalagt. när det gällde att packa sig undau. Adlercreutz och
Sandels, som insågo, att ingen ära stod mer att skörda hår för
dem, följde sin neslige öfverbefälhafvare bort ifrån det land, de
hjeltemodigt dittills hade försvarat. Deu varmhjertade Döbelu
rycktes med blödande barm först af sjukdomen, sedan af hög
befallning från sina olyckliga, öfvergifna stridskamrater, vid hvilka
han var fästad med samma sinne som lejonet vid sina ungar.
Hvarför lemnade mau icke helst honom qvar till de armes tröst,
uppmuntran, stöd, föredöme? Med honom i spetsen skulle de äfven
vid Torneå hafva kunuat ärofullt gå under.
Eu annan fauns väl än, som förmått rädda, om också
iugen-ting annat, likväl finska arméens ära, hvilket i alla fall hade
varit något. Äfven för honom hade det numera varit för sent
att med denna förblödda här verka stora ting; men att dö
tillsammans med den, det hade han kunnat med hjeltefröjd och som
eu man. När fältherrestafveu af ett kouuugsligt infall,
olyckligt som Gustaf Adolfs Hosta andra, kastades i Kliugspors lama
hand, trånade den mannen vi syfta på med hela elden af sin
glödande själ, med hela häftigheten af sin storsinta ärelystnad,
med hela innerligheten af siu kärlek till fosterbygden, efter
utmärkelsen att leda försvaret i det land, der lian föddes. Vid
Gustaf den tredjes sida hade han tidigt lärt, huru detta bäst
borde ske. När de tappraste namn på den tiden nämndes, ljöd
hans namn främst bland desses. Huru sött hans blod smakade,
käude hans fädernesland ganska väl. Det hade på sina slagfält
ymnigt druckit deraf. När hans dåvarande kuug kallade honom
,,sin bäste vän“, var detta ej endast ett officielt talesätt. Det var
sanning och konungens innersta mening. För sin nuvarande
kung hade han lidit det bittraste, en meuniska för eu annan
kan lida: han hade olidligt blifvit kränkt i siu raenskliga känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
