Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stormar, sora annars så ofta upplösa allt, kunuat ännu då
upp-rifva dem. Skulle Gustaf Adolf, undsluppen sina förföljare,
kastat sig i den finska arméens armar, om också såsom en
utblottad, lijelpbehöfvande flykting och förklarat, att han i
hennes trofasta vård nedlade sin krona, sin familj, sitt lif, hade
han icke vädjat till henne förgäfves, så olycklig hon än var
sjelf. Det var ej skottar, färdiga att sälja bort sin furste åt
den mestbjudande, han skulle träffat bland Lapplands isiga berg;*)
utan finska män, redobogne att slåss till sista man, ej blott mot
sina dittillsvaraude fiender, utan ock mot svenskar, om än sjelfva
Adlercreutz gått i spetsen för desse. Sådan är min tro. Må
det vara mig tillåtet att egna ett flyktigt blad åt teckningen af
en furste, som genom det han gjorde och det han underlät,
genom sina yppersta egenskaper och sina sämsta, bidrog att kasta
Finland på nya banor, mot nya öden; och som, då hau maktlös
dignade ned från sin tbron, fulländade den under hans
maktfullkomlighets tid förberedda förstöringen af den sista finska
hären. Denne Gustaf Adolf hörer visserligen ej till min själs
fursteidealer. De några få drag, jag här kan lemua till hans
bild, skola dock göras med den opartiskhet, hvarmed allt det,
som är för all tid förbi, bör behandlas; men dock äfven med
den värma, som väckes af en furstes minne, hvilken menade
bättre med Finlands folk än någon annan, hvilken hade burit
spiran öfver våra fäder.
Tiden, då Gustaf Adolf först blef kallad kung, var för
lionom ingalunda en glädjens. Den bistraste skugga föll mörk
deröfver, och ohyggligare än sjelfva skuggan var skenet, som
blixtrade genom henne: det kom från en slagtarknif, lyftad af
den brutalaste bland alla lönmördare, och från lamporna, tända
öfver en maskradbals nattliga orgier. Den svenska
konunga-thronen luktade konungablod, och konungamantelns purpur förslog
ej att gömma fläckarna efter det, som blifvit så nyss stänkt
deröfver. Det utgjutna blodet var ej blott en konungs, det var
*) Syftar på den skottska arméens nedriga törategring af den
till henne flyende Carl L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
