Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjenaren. Med detta svar och utan er kan jag
Ej återvända.–––––-
Johan Fleming. Hvad! Är jag ett barn
Som utan ledsven ej ett steg får taga?
Ijenaren. Hvem ville icke synas evigt barn
Inför en sådan moders kärlek, herre?
Jolian Fleming. Ja, du bar rätt. Jag önskar synas så,
Men kan ej mer. Min själ är fylld af hat,
Af ondska; och jag ej förtjenar
Som barn att tryckas mot min moders bröst.
När jag har hunnit åter blifva bättre,
Jag vänder om till denna sakristia,
Der allt, hvad godt och heligt är, förvaras.
Kanske att jag aflösning finge då.
Förr kan jag icke återkomma.
Tjenaren Hellre
Jag från eD lejonkula går med ungen,
Än jag med detta budskap vänder hem
Till honom, som mig utsändt — —
Johan Fleming. Blef
Du icke skickad af fru Ebba?
Tjenaren. Nej.
Jag på herr Flemings eget bud er sökte.
Johan Fleming. Och nu du fruktar samma vrede,
Som den dig stötte bort från Åbo slott.
Tjenaren. Det var ej vrede, herre! Faders-oro,
Utaf vår stränge höfding ej betvingad,
Blott darrade uti hans röst och blick
Ännu, när han er moder ville trösta.
Ej en, men tjugu gånger sporde han,
Afbrytande de vigtigaste värf,
Om ni ej syntes än? Han icke kunnat
Vår konung bida med en större ifver.
Och om ett fäste, han försvarat, varit
Bragdt till det yttersta, han icke sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
