Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I rusigt öfvermod af store män,
Dem Finland till sin ära födde fram.
Men jag fördöms af desse, hvilka Fleming
Beherrskar än ur tusen-årig graf;
Fördöms, för det min svaghet icke motstått
Den tryckning, som de sjelfva känna än,
Fast graf och sekel spjernat emot denna. — —
Dock — äfven om du vore stor som verlden.
Mot sin lifegenskap min själ sig reser.
Din son ju kränkt en makt, långt mera helig
Och vördnadsbjudande än din: min kärlek.
Hvi skulle jag ej kunna slita mig
Ur detta trollnät, hvari du mig fångat?
Berusad af den tjusningskraft, som strömmar
Utur din ande oraotståndeligt
Liksom ur kärleken, jag glömde länge,
Att ej min rätta plats fanns vid din fot.
Lik den, som sofvit ruset bort, och skakad
Ur höga drömmar känner sig på marken.
Är jag ock hänvist till min låga dal.
Hvad skulle jag uti de stores salar?
Låg var den hydda, ur hvars dörr jag gick
Lik dagakarlen till sitt tunga arbet.
Från höga portar vänder jag omsider
Mer nedböjd än från hemmets ringa boning,
Ty skuldlöst svällde då mitt unga hjerta.
Ku står jag nedtryckt, söndersliten af
Misstanken om förräderi, begånget
Emot det folk, jag hafver svurit trohet,
I lif och död, i medgång, liksom ofärd.
Och dubbelt nedtryckt står jag en gång för
All samtid och all framtid, sedan jag
Tillbaka till min första fana trädt
Och rifvit detta ledband, som mig förde
Beröfvad viljan — träl af Flemings vilja —
Och mindre fri, än fången stundom är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
