Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det onatarligaste ibland dåd
En ännu mer vidunderlig försoning.
Se’n du Guds jord till helvete förbytt
För mig, du funne lämpligt, att Guds himmel
För dig jag öppna skulle. Hellre dock
Dess port sig slute till för alla tider
Och allan evighet. Må fromma själar,
Som redan föddes och än födas skola,
Derpå förgäfves klappa — hellre, än
Att den för din fördömda själ upplåtes.
Claes Fleming. Ett hat, så ogudaktigt såsom ditt,
Ej hittills skändat jorden.
Rexan. Då Claes Fleming
I dag för femton år se’n kokte upp
Det hatet, trodde han kanske sig reda
Blott till en hvardagskonst.
Claes Fleming (bleknande än mer). I dag! Ja väl,
På denna dag det skedde. Hvarför sofde
Ej solen bort den dagen — blott den enda!
Rexan. Ej solen ville dig förhindra från
Att visa den en syn, som förr ej
skådats-Hon derför lät ditt blinda raseri
Nedbryta alla möjlighetens skrankor.
Dock, menskors galenskap ej henne angår;
Hon annars nyss sitt öga skulle slutit
För att ej leda fram den druckna hopen,
Som fick förstärkning af en man, hvars minne
Sig trodde dricka broderskål med glömskan.
Claes Fleming (spritter upp med häftighet).
Låt ej ditt arga hjertas gam-klor hugga
I detta ämne, allt för godt för dem.
Vill du, att smittan af din ondskas pest
All godhet mörda skall, som rörs i verlden?
Gud sjelf ifrån sin thron med glädje skådar,
När folk och konung sig hvarandra närma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
