Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arnaldo. Ja, du har rätt deri. (Fattar häftigt hans hand)
Men efter skenet
T Du dörae ej likväl. När jag ser månen
Sig spegla der i vikens klara djup
Och känner aftonfläktens vällustkyss
På trädens krona och i mina lockar,
Då smyger sig ur våg och mark och luft
In i min själ en underbarlig längtan.
Liksom af varma armars famntag känner
Hon sig tillbakadragen till de kullar,
Der mellan mvrtnar, lagrar stod min vagga,
Hvaröfver sig min sköna moder lutat.
Förlåt mig, yngling, att mitt skämt dig sårat
Uppå en hjertpunkt, som bör vara helig
Också för en barbarisk hand och helig
Dock framför allt för den, hvars lefnadssol,
Italien, grytt uppå din milda himmel.
Petrosa. Din varma ursäkt tvingar mig att medge,
Hvad åt din hårdhet jag ej skulle inrymt:
Hårdt är mitt land, då sina söners sinnen
Det hårda gör. Men dubbelt hårdt likväl,
Då det förhärda kan en själ, hvars strängar
Ha dallrat först uti Italiens luft.
Hur helst du än dig visa månde här,
När dig jag ser och hör, öks dock min längtan
Att skåda detta enda land, der menskan
Kan blifva menska fullt, och ifrån hvilket
En mensklig känsla strålat vidt kring jorden.
Schenk. Har ej det land, der tankens skärpa smides,
Så att dess svärd kan genom verlden ljunga,
Ej någon tjusningskraft för dig då alls?
Der Luther tänkte och der —
Petrosa. Carlostadius
Så enligt tankens lagar handlade.
Nej! Denna tankens smidja ej mig lockar.
Den syns mig likna hvarje annan sådan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
