Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försjunken uti idet af en karm,
Kan ni ju icke ligga ensam qvar,
Då alla vi, som uti våra kjertan
Ock på vår klinga bära Finlands framtid
Framtränga modigt, dit mitt öde manar.
Sabelfana. Ert öde, hertig? Om jag ej bedrar mig,
Det fråga var om Finlands.
Johan. Ja, det var
Ock är så än. Men Johans öde
Är blott ett annat namn för samma sak.
Hvem kan väl skilja Finlands öde åt
Ifrån dess hertigs? Sammanvuxna äro
De såsom kropp och själ. Då själen ryckes
Till andra sferer, kroppens lott är fallen:
Den återsjunker liflös till sitt stoft.
Så Finland äfven, om ej Johans vilja
Besjälar det, dess stela pulsar väcker
Till lifvets ungdomsfriska, djerfva känsla.
Hvad är väl Finland, herre, utan mig?
En ödslig grund för vilddjurs republik;
En bergsjö, hopklämd mellan branta klippor,
Der hafvets fria vind har intet spelrum;
Och dock, så ensamt, ödsligt det må vara,
En vid allmänning blott, der hvem som helst
Kan hugga ut det stycke, honom lyster.
Och som det är, så skall det ock förblifva,
Om det ej följer med uppå den bana,
Som af min ande brytas skall deråt;
Om liksom ni — en af dess bäste söner —
Det öfverger sin hertig och sin framtid.
Sabelfana. Hvem ger det visshet, att, när det försvurit
Åt er sin pligt och handlöst öfverlemnat
Sitt öde åt sin hertigs alla infall,
Det ej blott öfvergifves af sin hertig,
Men ock behandlas lika nesligt, hjertlöst,
Som jag, dess ringe son, mig sett behandlad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
