Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scen XI.
Sabel fana. Karin Ransdotter.
(Karin ligger i begynnelsen fortfarande afsviuimad).
Sabelfana. Jag minnas vill, att någon gång jag såg
I mina ungdomsdrömmar fordomdags
En oskuldsfull och älsklig qvinna sjunka
Uti min trogna, kärleksvarma famn.
Bar ej den qvinnau samma anlelsdrag,
Som dessa, stämplade af dödens syster —
Väl yngre, svagare än döden sjelf,
Men lika hemsk och blek, fast mindre evig?
Uti ett tomrum dvalan henne flyttat,
Der mellan lif och död hon sväfva tyckes.
Hos hvilkendera skall hon hamna nu
Att der för stunden eller evigt qvarbli? —
Men hvad angår det mig? Ej ens jag vet,
Hvad jag bör önska henne, om mitt val
Bestämma skulle hennes sista öde.
Sen lifvet ren från henne tagit allt,
För hvilket det att lefva lönat mödan,
Det kan likgiltigt kasta henne bort
I dödens famn, som röfvarn den han plundrat,
Som Finlands hertig den, han har besvikit. —
Och dock att gå från lifvet, likt den rike
Från gruset af sitt slott, till tiggare
Förbytt af branden, det är likväl bårdt.
Men ej få tid att kräfva ut deu skuld,
I hvilken lifvets lycka stannat har
Hos den, som burit lifvets tunga börda,
Är hårdare ändock. — Men kon ju njutit
Af allt, hvad lifvet afundsvärdast tyckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
